Den fula ankungen

Kort version:

Det var en gång en gammal gård ute på landet, och där fanns en anka som ruvade på sina ägg. Ett efter ett kläcktes äggen, och små duniga ungar kröp fram. Men det sista ägget var stort och kläcktes inte. Till slut sprack det, och ut kom en stor, grå och ful ankungeskapelse.

Alla de andra djuren på gården skrattade åt den fula ankungen och behandlade den illa. Ankungen blev så ledsen att den bestämde sig för att fly. Den vandrade långt, och fick utstå mycket lidande och ensamhet under den kalla vintern.

Men så en vårdag, när isen smälte och solen värmde, såg ankungen sin spegelbild i vattnet. Den hade förvandlats till en vacker svan! Alla beundrade dess skönhet, och ankungen, som nu var en svan, var lycklig. Den hade hittat sitt rätta hem och kände sig äntligen älskad.

Moral: Den fula ankungen lär oss att inte döma andra utifrån deras yttre och att vi alla kan blomma ut i något vackert, även om det tar tid.